Eftersom NA idag ägnar rätt stort utrymme åt ett påstående från moderaternas Kent Persson om att jag ”överträder” mitt mandat så har jag mailat honom (samt några till) som bör veta att så inte är fallet. Man kanske kan tycka att jag inte behöver protestera mot påståenden om att jag agerar och tar ansvar som politiker, men eftersom jag faktiskt inte alls gått vid sidan av övriga partier i sjupartiöverenskommelsen så vill jag ändå ge en korrekt bild. Mitt mail till Kent är inklippt nedan.

Kent,

Jag blev väldigt förvånad när jag öppnade NA idag och fick se att du där påstår att jag ”ganska grovt överträder” det som är mitt mandat. Eftersom anklagelsen inte stämmer, så skickar jag detta mail med kopia till övriga presidiet samt andra som bör få en mer korrekt bild.

Frågan om en utvecklingsplan för Norrcity väcktes av förvaltningen (Stadsbyggnadskontoret) före valet och då sa vi att den får vänta.

Mötet efter valet (förra onsdagen) lyftes frågan igen och förvaltningen påpekade att fastighetsägare och andra ligger på mycket i frågan. Eftersom jag var den enda politiker som närvarade på presidieberedningen/politisk beredning så meddelade jag att jag behövde stämma av med övriga i samstyret.

Jag informerade därför övriga presidiet i Programnämnd Samhällsbyggnad och frågade om jag kunde lägga uppdraget (formellt är det ordförande som gör det). Efter besked från Fredrik om att vi inte var oense om att ge uppdraget (det finns gott om tillfällen senare att prata om de frågor vi inte är överens kring) så gav jag klartecken till förvaltningen.

Jag hade nog egentligen kunnat ge det beskedet redan på presidieberedningen (eftersom alla var kallade till den) men avstod alltså och inväntade klartecken. Därför tar jag illa vid mig vid anklagelsen.

Om det beror på ett missförstånd hade vi enkelt kunnat reda ut det om du tagit upp det med mig, till exempel när vi pratade igår. Om du anser att jag hanterat frågan felaktigt, nu när du vet hur det gick till, får du gärna berätta det och då får vi prata om det.

/Björn Sundin

Idag publicerar NA min krönika (den sista ”S-krönikan” från mig). Här är den (i förlängd version, med mer utförliga exempel från dialogrörelsen):

Förtroende har man till låns. Så samtidigt som vi socialdemokrater gläds åt 47,2% av rösterna i omvalet i den nordöstra valkretsen (vi gick framåt i ALLA valdistrikt i området) så inser vi att ett sådant stöd förpliktigar; att det innebär ett förtroende som måste förvaltas väl.

Man vinner val tack vare dem som röstar på en – men när man leder en kommun är det för alla, oavsett vad de röstade på. När vi nu tar itu med arbetet har vi socialdemokrater enorm nytta av den enorma arbetsinsats som vi gjort i valrörelsen. Vi har fått in massor av förslag och synpunkter om saker som inte fungerar tillräckligt bra i Örebro idag; och det är en fantastisk resurs för att ta Örebro framåt.

Jag har tidigare skrivit att vi kanske har genomfört Sveriges bredaste dialogrörelse genom tiderna. Det arbete som hundratals socialdemokrater har lagt ner var helt avgörande. Men det var inte det enda som avgjorde.

Val avgörs av tre frågor: Har man en politik som väljarna har förtroende för? Har man en organisation som gör att tillräckligt många människor berättar om denna politik för väljarna? Samt: har man en ledare som väljarna litar på och som kan förmedla politiken tydligt? Socialdemokraterna i Örebro lyckades, över förväntan, på alla tre punkter. Totalt fick vi drygt 41% av rösterna i valet till Örebro kommunfullmäktige. Lena Baastad kommer att leda Örebro framåt, för fler jobb och minskade klyftor.

När det gäller politikens innehåll, de konkreta förslagen och ledande kandidaters förmåga att vara budbärare för politiken har en del partier en del att jobba med; men det får de göra på egen hand. Jag tänkte dock bjuda på en kort manual för framgångsrikt dialogarbete utifrån de insatser som vi faktiskt gjorde:

1. Dela ut ”dialogprogram” i alla brevlådor i området (vi gjorde ett per område, totalt nio områden i nordöstra valkretsen). Dessa blad utgår från en karta som pekar ut frågor som diskuteras i området (detta får ni reda på genom att vara närvarande till vardags, och genom att ha lokala partiföreningar). Be människor skicka in sina prioriteringar och förslag.
2. Knacka på hos de boende, visa upp bladet och fråga om de har några frågor som de särskilt vill lyfta fram. Påminn dem om att skicka in ”dialogprogrammet” så att vi kan få hjälp med att göra Örebro bättre.
3. Bjud in till möten, då den som vill kan träffa ansvarig politiker och diskutera sina förslag och synpunkter.
4. Samla in alla förslag och synpunkter som kommit in och sammanställ dem i en kort rapport.
5. Välj ut de förslag och synpunkter som flest tar upp och berätta om dem i ett nytt ”dialogprogram” som delas ut till alla brevlådor.

Därefter kan man komplettera med ytterligare dörrknackning, spridning av en film om något av problemen i området (samt ett förslag på lösning), utdelning av ytterligare informationsblad och mycket annat. Och sist, men inte minst, ta med dig de förslag och synpunkter du fått in och sätt igång att åtgärda detta i enlighet med det politiska program du gått till val på. Berätta sedan för väljarna att du gjort det du lovade att göra.

Jag ska inte utesluta att vi kan ha missat några hus eller lägenheter när vi delat ut material och knackat på, men på det stora hela så har vi vänt oss till alla de nära 28000 örebroare med rösträtt som bor i den nordöstra valkretsen. Och många har hört av sig med förslag.

Nu tackar jag för mig; detta är min sista krönika på denna plats. Jag hoppas att jag på ett eller annat sätt hör av just dig framöver (maila gärna på bjorn.sundin@orebro.se!), för nu börjar arbetet med att visa att vi socialdemokrater menade allvar med vårt dialogarbete och att vi tar itu med de problem som lyfts upp. Dessutom återstår de drygt hundra tusen andra örebroarna som också ska få vara en del i arbetet med att skapa Möjligheternas Örebro. Menar man allvar med dialog är arbetet aldrig över.

47,1 % är ett otroligt bra resultat! Inte undra på att vi har otroligt glad stämning på valvakan. Just nu allsång, med Håkan hellströms ord: ”jag vet att hela stan vill ha dig” (”Kom igen Lena).

Nu söker vi en bred samling för att ta Örebro framåt. Tack för förtroendet!

Vi har faktiskt gjort oss förtjänta av lite glädje: maken till genomarbetat dialogarbete har vi aldrig tidigare orkat. Och det lönar sig: totalt minskar valdeltagandet i Örebro Nordöstra 17,8% (hittills) medan minskningen i Vivalla Västra ”bara” är 11,6%. Hårt arbete (knackat alla dörrar 2 ggr idag!) lönar sig!

Uppdatering kl 19.45: Nu har jag fått klartecken från ”Koalitionen” (Behcet Barsom, KD, sa okej åt Fredrik Persson, MP), vilket innebär att chefen för Programområde Samhällsbyggnad imorgon fattar beslut om en förlusttäckningsgaranti på 100 000 kronor för Yeah!-festivalen. Det är den summa han kan fatta beslut om (jag har inte mandat att fatta något sådant beslut alls utan att kalla samman nämnd och så) på delegation och det enda sättet som vi kan ge Schack London svart på vitt att de kan köra. Jag utgår från att det sista hindret för Yeah!-festivalen därmed är undanröjt och att vi sedan kan ägna mer tid åt de långsiktiga diskussionerna.

Ägnade några timmar på eftermiddagen åt ett möte om Yeah!-festivalen där arrangörerna (Schack London) träffade ansvariga tjänstemän från olika förvaltningar inom kommunen. Och jag.

Det kom ingen från ”koalitionen” (M, FP, C, KD, MP), vilket gjorde att jag inte kunde ge tillräckligt klara besked: under det tillfälliga samlingsstyret i kommunen som är just nu krävs nämligen att vi är överens. Jag hade bett ”koalitionen” att någon skulle vara med så att vi skulle kunna ge klara besked till Schack London – det är nämligen det minsta man kan kräva av oss. Att vi ger klara besked och underlättar för arrangörer som jobbar för att ta Örebro framåt är ett minimikrav. Det är uppenbart att vi har mycket att förbättra där.

Jag bad faktiskt arrangörerna om ursäkt, å kommunens vägnar, på mötet. För Örebro kommun borde inte stjäla tid och kraft från proffsiga entusiaster som satt lyfter det o-etablerade musiklivet i Örebro och sätter oss på nöjeskartan (Yeah!-festivalen är nordens näst största gratisfestival – i år är det inte omöjligt att den går om Trästocksfestivalen i Skellefteå). Många bra tjänstemän har gjort mycket bra för att stötta Schack London genom den kommunala byråkratin och många har gjort vad de kunnat för att underlätta. Men det hjälper inte nu. Arrangörerna har tidigare uppfattat att de fått klartecken för sin inriktning att stängsel runt området och öltält var ett sätt att få bättre ordning och att möta kommunens krav om att bli mer självfinansierande.

Men nu har Tekniska Nämnden sagt nej och på mötet idag framkom att politikerna i Tillståndsutskottet också hade tänkt säga nej. Man kunde bokstavligen se hur luften gick ur representanterna från Schack London. De kommer att engagera 200 frivilliga i år, uppåt 20 000 örebroare (och tillresta) kommer att komma till festivalen och de sätter Örebro på kartan.

Klart Örebro kommun då måste lösa problemet. Med drygt två veckor kvar till festivalen innebär det att Örebro kommun får bidra med mer pengar. Till nästa år får vi diskutera ordentligt hur vi undviker den här typen av energiläckage och krångel. Under eftermiddag/kväll har jag därför jagat företrädare för ”koalitionen” för att få klartecken på att bevilja en förlusttäckningsgaranti/bidrag till årets Yeah!-festival.

Jag tror att vi imorgon ska kunna fatta beslut om att ge en förlusttäckningsgaranti på 100-150 000 kronor för att rädda årets festival. Egentligen är det där inte den väg jag skulle föredragit. Jag tycker att Tekniska nämndens beslut att säga nej till öltält är fel, och jag tycker att tillståndsutskottet borde ge klartecken för öltält med strikt ålderkontroll och ordentlig avspärrning.

En kort summering av det som hänt. Yeah!-festivalen fyller fem år i år och har växt för varje år. Efter förra årets festival (som var en succé) menade polisen att området borde vara avspärrat och att ordningsvakter skulle hålla ordning inne på området. Festivalarrangörerna gjorde så och jobbade samtidigt vidare med att öka egenfinansieringen (minskat beroende av bidrag från kommunen) och en lösning var samarbete med Harrys som skulle ha öltält på området. Festivalen skulle då dels få billigare mat till funktionärer, band och andra men också få en del av vinsten. På så sätt kunde de trygga årets ekonomi, och kanske till och med skapa en grund för utvecklingen framöver.

Så blev det alltså inte. Tekniska nämnden sa nej till tältet och menar att det förstör Stadsparken för mycket om människor dricker alkohol där. Invändningen är rimlig – om det inte varit för att vi tidigare tillåtit andra stora arrangemang med ölservering i parken. Och om det inte varit för att det faktiskt dricks rätt mycket alkohol i parken varenda dag (det är förbjudet, men det lyds inte).

Så fort jag får klartecken från representanterna för ”koalitionen” löser vi årets akuta problem. Då återstår det mer långsiktiga:

1. En konstruktiv diskussion om hur Örebro kommun kan underlätta för Yeah!-festivalen så att de kan fortsätta.
2. En ännu mer konstruktiv diskussion om hur festivalen ska kunna få andra intäkter (och hur ölservering ska gå till – att växa utan att ha servering låter faktiskt helt omöjligt).
3. Att fatta beslut om en policy som säger hur vi ska använda Stadsparken. Det är möjligt att vi inte ska ha konserter i Stadsparken (jag tycker inte så – men jag säger att det är möjligt), men då ska det slås fast i en policy som gäller för alla. Det kan inte vara olika tolkningar i olika fall.

De punkterna hoppas jag få ta itu med nästa vecka – efter att förhoppningsvis fått örebroarnas förtroende att leda Örebro kommun tillsammans med Lena Baastad.